Marguerite och Florence
Det var en gång... en liten musikälskande rik amerikansk tant vars största dröm var att få sjunga inför publik. Det gjorde hon också, på privata fester där gästerna på något vis lyckades hålla god min. Problemet var bara att hon sjöng så fruktansvärt falskt. När hon till slut fick sjunga inför en stor publik kom tyvärr sanningen fram. Tanten hette Florence Foster Jenkins (1868-1944) och den franska filmen Marguerite är löst baserad på hennes historia. Men filmen utspelar sig på 20-talet på ett slott utanför Paris, där hon bor och sjunger opera för sina vänner. Det var en superfin film trots att Marguerite sjöng så illa så det korvade sig på tårna. Florence Jenkins själv har blivit musikhistoriens "mest oefterhärmliga skräckexempel". Hennes föräldrar vägrade låta henne att studera musik . Men när dom dog ärvde hon en stor summa pengar och kunde bekosta sin sångkarriär i alla fall. Hon spelade in tre plattor och en månad innan sin död uppträdde hon på ett fullsatt Carnegie Hall i New York.
Jag kände inte till Jenkins tidigare men det har gjorts teaterpjäser i Stockhom för några år sen med Babben Larsson och Loa Falkman i en uppsätting och Eva Rydberg och Tomas von Brömssen året därpå. Senare i år kommer det visst en en biofilm till, med Hugh Grant, svenska Rebecka Ferguson och Meryl Streep som Florence Foster Jenkins. "Some may say I couldn't sing - but no one can say I didn't sing"
Jag äger en hel massa cowboyboots, har en brun häst och en röd liten stuga. Jag älskar att resa och blir lycklig av mat och pynt. Kan inte leva utan musik och jag blir inspirerad av det mesta runt omkring mig.