Hendersonville

De flesta som jobbar i Nashville bor utanför stan såklart. Till Hendersonille tar det ungefär en halvtimme och den vägen har tex Johnny Cash åkt många gånger. Johnny och Junes mysiga hus låg vid sjön och dom bodde där i över 30år. Det kändes nästan andäktigt när vi körde den smala slingriga vägen till tomten. Själva huset såldes till Barry Gibb från BeeGees och brann ner när det höll på att renoveras. Men staketet och grinden finns kvar, där Johnny och June ibland gick fram och hälsade på fansen som flockades utanför.  De ligger begravda på kyrkogården i Hendersonville ihop med flera andra stora countryikoner som tex Roy Orbison, som bodde granne med familjen Cash innan hans hus såldes till Marty Stuart...
När vi körde förbi kom tre stycken wild turkey gående in på tomten. Vem vet, det kanske var Johhny, June och Roy som kollade läget?
Vår härliga kompis tillika steelgitarrist på alla mannens plattor, Steve Hinson, (han som spelar med Deacon också) bor i Hendersonville med sin familj så vi passade på att ta en fika med honom.  
Vi hade inte träffat Steves fru innan, men det visade sig att hon (förutom att vara en sån där tant som man själv vill bli när man blir stor) är sångerska och basist och skulle spela med sitt band samma kväll på ett av dom få riktigt klassiska honkytonkställena som finns kvar . Nashville Palace var nominerad i "Nashville Cool Awards" förra året till coolest music venue. Det kan jag verkligen förstå! Lite som att hoppa in i en tidsmaskin och träffa tanter med stora hår, gamla cowboys med pressveck på jeansen och välpolerade boots som dansade styrdans till gamla hederliga countrydängor. Underbart! Fick rysningar än en gång  och började nästan gråta en liten skvätt igen där jag satt med min blaskiga öl. Så häftigt och äkta.  
 

Belle Meade Bourbon

"Det var en gång"...två killar som skulle åka med sin pappa till en slaktare på landet och handla kött. På vägen dit pratade dom om ditten och datten, bla om att de hade hört talas om att deras familj en gång för länge bryggde lite whiskey. Väl framme i byn Greenbriar fick plötsligt till sin förvåning en av killarna se en skylt med sitt namn på - Charlie Nelson. Dom hade ingen som helst aning om att deras förfader, Charlie Nelson, inte bara bryggde lite moonshine hemma, utan faktiskt hade ett registerat bolag och var en av dom största Tennessee whiskeybryggarna med en produktionskapacitet 10ggr så stor som Jack Daniels! Innan förbudstiden (1920-1933) blev de tvungna att lägga ner verksamheten (som dom sista 20åren sköttes av Charles stencoola fru Louisa.)
Det gamla destilleriet står kvar idag, så snacka om att killarna blev chockade!  Hos Greenbriars historiska sällskap fanns dessutom två av orginalflaskorna med whiskey kvar. Tiden stannade och bröderna kände på en gång båda två att "This is our Destiny". Så sen dess har de jobbat på att väcka familjens whiskey business till liv igen. Läs hela otroliga storyn här.   Bättre än en saga!
Nu ligger nya destilleriet i Marathon Village (bredvid Antique Archeology) där man kan gå guidad tur och provsmaka. Vi snubblade på Charlie Nelson i spritaffären och snackade med honom. Oj vad stor han var förresten! Hästarna på etiketten är Bonnie Scotland, en förfader till kände Seabiscuit. Den andra hette Brown Dick och en av hans förfäder hette just - Whiskey. 
 
Jag äger en hel massa cowboyboots, har en brun häst och en röd liten stuga. Jag älskar att resa och blir lycklig av mat och pynt. Kan inte leva utan musik och jag blir inspirerad av det mesta runt omkring mig.
Detta är min blogg.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv