Det allra bästa sommarpratet jag hört på radion är Malik Bendjellouls (ni vet han som regisserade Searching for Sugarman) Vi lyssnade på det igen häromdagen. Hans nästa filmprojekt var tänkt att handla om sydafrikanen Lawrence Anthony som han träffat några gånger. Lawrence var en passionerad viltvårdare som ägde ett privat viltreservat i Sydafrika där många utrotninghotade djur bor där han gjorde allt för att stoppa tjuvjägare. 1999 tog han hand om en hjord med nio elefanter som annars riskerade att avlivas eftersom dom blivit för farliga. Dom var arga, våldsamma, dom rymde, vände upp och ner på allt i sin väg och var riktigt farliga. Men Lawrence vägrade ge upp och kämpade envist i många år genom glädje och sorg med hjorden och till slut lyckades han. Jag läste boken The Elephant Whisperer i somras. “Make no mistake, the title of this book is not about me for I make no claim to any special abilities. It is about the elephants – it was they who whispered to me and taught me how to listen.

När Lawrence hastigt dog av en hjärtinfarkt 2012 hände något makalöst. I samma ögonblick började ett trettiotal elefanter vandra mot hans hus. Hjordarna var flera mil bort. Väl framme vandrade de omkring vid hans hus i två dygn utan mat. Sen vände dom och gick och kom inte tillbaka igen. Hur kunde dom veta att han dött?

Reservatet Thula Thula drivs vidare av Lawrence fru och familj. I väntan på Afrikaresa får det bli en tripp till Borås Zoo för mig. Där bor en hjord afrikanska elefanter och två till beräknas födas nästa vår. Så sorgligt att det bara finns ca 350000elefanter kvar i Afrika, en tredjedel av antalet som fanns för 10år sen...